Vi har sett premiären av Turandot på Folkoperan. En mycket bra uppsättning. Dramatik och laddad igenom hela föreställningen. Kärlek och död i het drama.
”Giacomo Puccinis sista och oavslutade opera Turandot hade urpremiär 1926, två år efter hans död. Prinsessan Turandot utsätter sina friare för prövningar som alltid slutar med att de förlorar huvudet. Det är ett mytologiskt stoff som tål en psykoanalytisk läsning. I regissören Mellika Melouani Melanis tolkning är människan fångad mellan civilisationen och driften. Här skapas en värld med flera symboliska lager i det freudianska mötet mellan kärleken och dödsdriften. En kärlek som dödar.
Puccini hann inte slutföra Turandot, men vi kan ana vad han åsyftar med ”E poi Tristano” (”Därefter Tristan”) som han skriver på den ofullbordade skissen av slutduetten. Tristan och Isolde dör inte bara av kärlek. De dör även av att gå upp i sin egen sång som inte längre hör till det jordiska. I Folkoperans produktion ger Calaf till sist upp sig själv för sin kärlek till Turandot. Det kommer att bli brutalt.”
